Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
dessa brokiga kambrikslappar; sedan knyta vi ihop
några blad med ett band, och så ha vi en ganska
vacker, lätt och varaktig bok åt de små stackarne
att roa sig med, när de ligga i sina små sängar."
"En förträfflig idé! Går du ofta dit? Hur i
all verlden räcker din tid till för sådana saker?"
frågade Kitty, ifrigt klippande ur ett stort ark den
rörande taflan af en fågelmamma med rödt hufvud
och blå stjert, räckande något som liknade en liten
.boa-konstriktor åt en af sina ungar, en liten fet af-
fjädrad tingest med grönt hufvud, gul kropp och ingen
stjert allg. |
«Åh, nu har jag godt om tid, då jag inte mera
går så mycket på bjudningar; ty en bal upptager
vanligen två hela dagar, — på den ena förbereder
man sig dertill, och den andra behöfver man att hemta
sig efteråt, som du nog vet."
"Alla tycka, att det är så besynnerligt af dig
att på en gång helt och hållet draga dig från säll-
skapslifvet. De säga, att du har blifvit andligt sin-
nad", att det kommer sig af den konstiga uppfostran
du fått. Jag tar alltid ditt parti, och säger, att det
är stor skada, att inte andra flickor få en lika för-
ståndig uppfostran, som du fått, ty jag känner inte
en enda, som i det hela är så förträfflig som du."
"Jag tackar så mycket. Du kan också säga,
att jag afstod ifrån dylika nöjen, emedan jag värde-
rade min helsa mera. Men jag har visst inte afsagt
mig alla nöjen, Kit. Jag går på konserter, föreläs-
ningar och alla möjliga angenäma tillställningar, som
inte sluta så sent; och dessutom har jag så trefligt
hemma, som du vet. Jag tycker om att roa mig lika
mycket som någonsin, men jag blir allt äldre och
äldre, ser du, och måste bereda mig litet på lifvets
allvarliga sida; man vet ju aldrig hur snart man kan
behöfva det," sade Rosa tankfullt, i det hon klistrade
en upp- och nedvänd ekorre på den röda läpp, som
låg framför henne.
Aleott, Rosa. IL 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
