Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
«Ja, det tror jag nog, att du kan behöfva; men —
i detta fall kan tant Jessie hjelpa dig bra mycket
bättre än jag; eller tant Jane, ty .hom har mycket
fasta grundsatser, det kan jag försäkra dig," sade
Rosa, återtagande sitt allvar så fort som möjligt.
«Gud bevara mig väl! Jag skulle aldrig våga
säga ett ord derom åt Mrs Mac; jag är förfärligt rädd
för henne, ty hon är så sträng och barsk; och inte
vet jag, huru jag skall kunna komma öfverens med
henne, när hon en gång blir min svärmor!" utropade
Kitty och knäppte ihop händerna i förtviflan vid tan-
ken derpå.
«Hon är inte hälften så sträng som hon ser ut;
och om du blott närmar dig henne utan fruktan, så
kan du aldrig tro huru förståndig hon är och huru
nyttiga och goda råd hon kan gifva. Jag var all-
deles förskräckligt rädd för henne att börja med,
men nu är jag det inte alls, och vi komma förträft-
ligt öfverens: ja, vet du, jag håller riktigt af henne,
hon är så uppriktig och pålitlig vid alla tillfällen.”
«Ja, jag tillstår gerna, att hon är den mest npp-
riktiga menniska jag någonsin sett, och den mest
pedantiska också. Jag kan aldrig glömma huru för-
skräckt jag var, när Steve förde mig till henne första
gången. Jag tog på mig det allra enklaste jag hade,
lade håret i en mycket anspråkslös knut, och försökte
att uppföra mig som en mycket stilla och allvarsam
ung qvinna. Steve skrattade åt mig och sade, att
jag såg ut som en vacker nunna, och det gjorde,
alb jag inte kunde hålla mig så allvarsam, som jag
önskade. Mrs Mac var visst mycket vänlig emot
mig, men hennes ögon voro så skarpa, att jag tyckte,
det hon skulle kunna se tvärt igenom mig, och jag
kunde inte låta bli att tänka på, att jag hade satt
fast mitt ena hakband med en knappnål, att en knapp
gått ur min känga, och att jag inte brukar borsta
mitt hår tio minuter hvarje afton,” sade Kitty med
ett uttryck af förfäran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
