Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOT
Å
4
|
|
-
1
227
tyckes det, som om han verkligen tänker bli allvar-
sam och taga sig för med något nyttigt." Lyckligt-
vis lät hans mor honom vara i fred, ty ehuru Dr
Alec inte hade sjungit ut’ för henne, som han hade
hotat att göra, så hade han dock talat med henne
på ett sätt, som först gjorde henne förargad, så oro-
lig och till slut fullkomligt undergifven. Hennes
ljufvaste förhoppning var nemligen, att hennes gosse
skulle lyckas vinna Rosa, och hon hade gerna låtit
honom kläda sig i säck och aska, om detta hade
kunnat befordra uppfyllandet af hennes önskan. Hon
fann orsaken till Rosas missnöje allt -för obetyd-
lig att göra så mycket väsen af, och ansåg den unga
flickan för onödigt sträng och pjåskig; "ty alla unga
män, med någon ruter i sig, hafva sina små odygder,
och blifva dock mycket bra karlar, när de blott fått
rasa ut litet." Således hade hon undseende med
Charlie i detta, liksom i alla andra fall, och betrak-
tade honom såsom en stackars illa behandlad varelse;
och detta var på intet vis nybtigt för honom. Stac-
kars qvinna, hon fick nog slutligen inse sitt misstag
och ångrade det bittert, när det var för sent att
ändra det.
Rosa var mycket vänlig emot Charlie och för-
sökte på många vis att vara honom en hjelp i hans
sträfvanden, samt kände sig fullkomligt öfvertygad,
att hon skulle lyckas förbättra honom; liksom så
mången amnan qgvinna före henne, som ej anat huru
mycket starkare en tygellös vilja är, än den trognaste
kärlek, och huru svårt det är äfven för den allra
klokaste, att undanrödja följderna af en dålig upp-
fostran. Det blef henne äfven i ett annat fall myc-
ket svårt, ty vid minsta ord af beröm eller uppmun-
tran var han så full af hopp och glädje, att hon
ständigt fruktade, att det kunde synas honom, som
om hon lofvade mera än hennes mening verkligen
var, och af allting fruktade hon intet så mycket,
som att hon skulle kunna anklaga sig för att ha lekt
med hans känslor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
