- Project Runeberg -  Rosen i blomning /
229

(1877) [MARC] Author: Louisa May Alcott Translator: Bertha Sandlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LJ Am Nn

SEEN

229

uppmärksamhet på isen; var derför god och framför
till honom min helsning, att jag väntar honom kl. 3.
Din tillqifna Rosa.

På slaget tre kom Charlie, med skridskorna öfver
armen och ett mycket belåtet uttryck i sitt ansigte,
hvilket klarnade ännu mera, då Rosa kom ned för
trappan, klädd i en sceal-skins drägt, som var så lik
den hon begagnade för många år tillbaka, att han
ofrivilligt utropade, i det han tog hennes skridskor:

"Du är så lik lilla Rosa från fordna dagar,
att jag knappt känner igen dig; och detta påminner
så lifligt om gamla tider, att jag tycker mig vara sexton
är igen."

"Ja, det är just så man bör känna det på en
sådan dag som denna. Låt oss nu begifva oss af och
få oss några dugtiga hvarf, innan någon mera kom-
mer. Det är blott några barn der nu; men det är
lördag, och du vet, att det inte dröjer länge, innan
det kommer fullt med folk," svarade Rosa, försigtigt
dragande på sig handskarna, under det hon talade;
hennes hjerta var på långt när icke så lätt som
det, hvilket brukat klappa under "lilla Rosas” bruna
kofta, och den sextonåriga gossen hade aldrig betrak-
tat henne med de glödande och innerliga blickar, som
hon nu såg i den unge mannens ögon, hvilken stod
framför henne.

Och så bar det af, och inom kort voro de fullt
ut” lika glada och varma som barnen omkring dem,
ty isen var glatt, Februarisolen strålande och den
friska vinden satte blodet i raskt omlopp i deras ådror
och framkallade en helsosam rodnad på deras kinder.

"Tala nu om för mig din plan som tant Clara
nämnde om," började Rosa, då de snabbt gledo öfver
den vidsträckta yta, de hade framför sig; ty Charlie
tycktes ha glömt allt, utom den sällheten, att han

— för en stund åtminstone egde henne alldeles för ’sig sjelf.

"Min plan? Jaså! jo det är helt enkelt det, att
jag ämnar resa till min far nästa månad."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:08:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alrosen/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free