Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
men hon vågade det ej. Derföre frågade jag henne,
om jag kunde göra något för henne, och ehuru hon
nästan ej kunde andas för plågor, — ty det var då
nästan slut med henne, — så bönföll hon hos mig,
atb jag skulle taga vara på hennes barn. Jag tog då
reda på hvar barnet fans och lofvade att taga hand
om henne; ty det såg alldeles ut som om den arma
varelsen ej kunde dö förr än jag gifvit henne denna
tröst. Jag skall aldrig glömma uttrycket i hennes
ögon, då jag tog henne i handén och sade: Jag lof-
var att taga vård om barnet! Hon försökte att tacka
mig, och dog strax derefter i lugn. Nå väl, i dag
gick jag och sökte reda på den lilla stackarn. Jag
fann henne i ett eländigt kyffe, der hon blifvit lem-
nad i vård hos en gammal hexa, hvilken stängt in
henne alldeles ensam, för att vara af med henne; och
der satt detta lilla kräk, uppkrupen i ett hörn och
skrek och snyftade: "Mamma, mamma! så att det
kunde röra ett hjerta af sten. Jag läste lagen för
gqvinnan så att det hurrade efter det, och tog barnet
med mig med detsamma, ty hon hade blifvit van-
vårdad och misshandlad, och det var hög tid. Se
hit, så får du sel
Mac upplyftade den lilla magra armen och visade
ett blått märke, vid hvars åsyn Rosa släppte tyg-
larne och slog ihop händerna, i det hon utropade
med vrede blandad med ömhet:
"Huru vågade hon det, den nedriga menniskan?
Gif hit henne till mig, den lilla arma moderlösa va-
relsen." Mac lade byltet i hennes armar, och Rosa
började smeka flickan på detta ömma jollrande vis,
som qvinnor bruka; och barnet kände tydligt, att en
förändring till det bättre försiggick med henne, då
ett par varma läppar vidrörde hennes kinder, en mild
hand slätade ut hennes oordnade hår, och en qvinnas
vänliga ansigte lutade sig öfver henne, lekande och
smekande etter mödrars sed. De stackars förskräckta
ögonen fästades på detta milda ansigte och dröjde
der liksom lugnade; den lilla magra armen smög sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
