Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
«Ja, det är sant! och det är mycket uppmun-
trande. Den kära Phebe, hvad hon såg förvånad, ja,
nästan förskräckt ut, då jag föreslog att adoptera
henne. Jag kommer så väl ihåg alltsammans; onkel
hade just kommit hem, och jag var alldeles vild af
glädje öfver en koffert full med presenter, som han
hade haft med sig åt mig, och så rusade jag ner till
Phebe, som höll på att gnida messing. Huru litet jag
anade, -att mitt barnsliga företag skulle lyckas så väl.”
Och nu försjönk Rosa i begrundande, med ett lyckligt
och leende uttryck i sitt ansigte, under det att den
lilla med sina små fingrar plockade upp de sista bi-
tarna ur skålen.
Och det hade verkligen lyckats väl; ty efter sex
månaders förlopp hade Phebe ej endast fått en god
anställning såsom korsångerska, utan äfven flera ele-
ver och hade lofvande utsigter för kommande vinter.
»Tag hvad dig bjudes af en yngling, som
Ett lyckligt öde förde till din dörr,
och låt mig hjelpa till så mycket det står i min för-
måga. Farväl, min Dulcinea," och dermed klappade
Mac det lilla hufvudet till afsked och gick att berätta
sin framgång för sin mor, hvilken, oaktadt sin sken-
bara likgiltighet, redan höll på att uppgöra planer,
huru hon på bästa sätt skulle kunna gagna ’detta
besvärliga barn".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
