Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
<Jag har det inte riktigt klart för mig ännu.
Du har undergått en sådan fullständig förändring, att
jag alls inte känner igen dig, utan nästan tycker, att
jag borde låta presentera dig för mig. Nog ser du
mycket mera städad ut, och jag tror nog, att jag
kommer att tycka om det, blott jag hunnit vänja mig
vid att se denna unga man med det distinguerade
utseendet i stället för min gamla vän och lekkamrat,’"’
svarade Rosa och lutade hufvudet åt ena sidan, för
att se huru han tog sig ut i profil.
«Tala inte om för onkel, hvarföre jag har gjort
det; han tror, att det var för värmens skull, och
tycker bra om det, låtsa derföre ingenting om. De
äro alla vana dervid nu, och ingen fäster sig dervid,”
sade Mac, med ett utseende som om han ändå, när
allt kommer omkring, skämdes litet för denna sin nyck.
<Nej, jag skall inte låtsa om någonting, men du
får ursäkta om jag blir litet stel emot dig att börja
med. Det är jag alltid emot främlingar, och du före-
faller mig alldeles som en sådan. Detta blir ett rätt-
vist straff för din brist på smak och din sträfvan efter
originalitet," svarade Rosa, fast besluten. att straffa
honom för den ringaktning han visat hennes älskade
onkel.
«Som du behagar; jag skall i alla fall inte myc-
ket genera dig, ty jag ämnar nu bli riktigt flitig.
Jag kanske slår mig ner i L— i vinter, såvida onkel
tycker, att jag bör göra det, och då skall ej min
originalitet kunna besvära dig mycket.”
<Ah, Mac, jag hoppas att dermed ej må bli något
af. Jag har just börjat lära känna dig rätt och finna
nöje af ditt sällskap, och jag tänkte, att vi skulle få
en så angenäm vinter och att vi skulle läsa så myc-
ket tillsammans. Måste du göra det?" frågade Rosa,
som nu ej längre tycktes betrakta honom såsom en
främling, ty hon hade i sin ifver fattat tag i en af
knapparna i hans rock och höll fast i den, medan
hon talade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
