Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
bedröfvelse öfver den smärta hennes svar måste för-
orsaka honom.
Men dessa hennes ord åstadkommo en besyn-
. nerlig verkan hos Mac. Han släppte hennes hän-
der och stod upprätt, liksom om han plötsligen blif-
vit uppfyld med hopp och energi; och hans am-
sigte antog ett uttryck af gladt mod och oförskräckt-
het, som för ögonblicket gjorde honom till en skönare
och ridderligare man än någonsin den vackra Prin-
sen hade varit.
«Ja, det är en tröst!" sade han med ett uttryck :
af tacksamhet, som mycket rörde henne. "Du sade
en gång, att din kärlek måste grunda sig på aktning;
och nu säger du, att jag eger din aktning: hvarföre
skulle jag då inte kunna lyckas att vinna något mera?
Jag vet, att jag inte är någonting nu, men ingenting
är omöjligt, när man älskar af hela sitt hjerta, hela
sin själ och alla sina krafter. Rosa, jag skall bli det
ideal du söker, så vida någon dödlig man kan bli det,
och om jag också skall tvinga dig att älska mig, och
slutligen finna min belöning. Blif inte så förskräckt;
jag har inte förlorat förståndet, jag har aldrig varit
klokare. Jag begär ingenting; jag skall aldrig tala
om mina förhoppningar, men försök inte att af-
hålla mig ifrån min föresats, ty jag måste genomdrifva
den, och jag skall lyckas!"
Vid dessa ord, som han yttrade med jublande
stämma, glödde hans kinder, hans ögon strålade och
han såg helt inspirerad ut af den glödande passion,
som fått makt med honom, samt lemnade hastigt
rummet, som om han varit ifrig att låta orden bli
handling och börja sitt verk med det samma.
Rosa var så förvirrad af allt detta, att hon satte
sig ned i en stol, helt darrande, ej af fruktan eller
yrede, utan af en känsla som förorsakade henne både
nöje och smärta: ett medvetande af, att hon nu egde
en ny makt, stark och ljuf, som hon borde begagna
sig af på ett ädelt och klokt sätt. Det föreföll henne,
som om en ny Mac hade intagit platsen af den hon
Alcott, Rosa. II. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
