Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
hålla sitt löfte, — han fordrade intet af henne, talade
aldrig om sina förhoppningar och fortfor att umgås
med henne på det gamla vänskapliga sättet alldeles
som om ingenting hade passerat dem emellan. Nej,
icke alldeles; ty då och då, när hon minst väntade
det, såg hon ånyo detta oförklarliga uttryck i hans
ansigte, — en blick, som plötsligt tycktes öfvergjuta
henne med ett solsken, hvarvid hennes ögon ofrivil-
ligt sänkte sig, en rodnad betäckte hennes kinder
och hennes hjerta klappade häftigare under några
minuter. Han sade ej ett ord, men hon kände, att
en ny atmosfer omgaf henne, så snart han var när-
varande; och ehuru han ej begagnade sig af något
af de små konstgrepp, som de flesta älskare använda
för att underhålla lågan, så var det henne dock omöj-
ligt att glömma, att det under hans yttre lugn, fans
en verld af eld och kraft, som vid minsta vänlighet,
vid första ord af henne skulle flamma upp.
Detta var en ganska farlig erfarenhet för Rosa,
hvilket hon snart började inse, ty det var henne
omöjligt att förbli omedveten om den makt hon egde,
eller att motstå alla de frestelser, som den dagligen
utsatte henne för. Hon hade aldrig haft dylika fre-
stelser förr; ty Charlie var den enda, som rört nå-
gon ömmare sträng i hennes hjerta, och han hade
ständigt varit fordrande och tröttat ut henne genom
att erbjuda mera än hon kunde emottaga.
Mac gjorde ingendera delen, han blott älskade
henne, — tyst, tåligt, hoppfullt; och detta mod och
denna trohet voro mycket vältaliga för en natur sådan
som hennes. Hon kunde icke vägra eller banna, då
han ej begärde eller fordrade något; hon behöfde ej
visa sig kall, ty han gjorde sig inga falska förhopp-
ningar eller inbillningar, ej heller kunde hon hysa
medlidande för honom, då han aldrig klagade. ÅNt
hvad hon kunde göra var, att bjuda till att vara
lika trofast och uppriktig som han och att lika tåligt
och förtröstansfullt afvakta utgången, hurudan den än
månde blifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
