Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
jungfrulig blygsel öfver det häftiga utbrott af känsla,
som för ett ögonblick hade fört henne allt för långt.
<Nej, smyg dig ej bort så snart från mitt hjerta,"
fortfor han. "Låt mig qvarhålla dig ännu ett ögon-
blick, att jag må kunna fatta den sällheten, att jag
ändtligen funnit min Psyche."
«Och jag min Amor," svarade Rosa skrattande
i trots af sin rörelse, vid tanken på Mac under denna
sentimentala sinnebild.
Äfven han skrattade så som endast en lycklig
älskare kan skratta. Derefter sade han med plötsligt
allvar:
<Ljufva Psyche! Upplyft din lampa och se dig
väl för, innan det är för sent, ty jag är ingen gud,
utan blott en mycket bristfällig man."
«Dyre Amor! Jag skall följa ditt råd. Men jag
fruktar intet annat än att du skall flyga för högt, så
att jag ej förmår följa dig, ty jag har ju inga vingar.”
Du skall Zefva poesien och jag nedskrifva den,
och sålunda skall min ringa gåfva tjena till att för-
höja din, som är så mycket högre."
«Nej, du skall gerna få all äran och ryktbarheten,
och jag skall vara nöjd med att blott bli känd såsom
poetens lyckliga maka."
Och jag skall vara stolt öfver att få erkänna,
att alla mina bästa inspirationer- härledas af det väl-
görande inflytandet af en ädel qvinnas lefnad.’’
«0 Mac, vi skola verka och arbeta tillsammans
och försöka att förädla och förbättra verlden genom
den sång och kärlek vi skola gvarlemna, när vi en
gång måste skiljas hädan."
Ja, det skola vi med Guds hjelp," svarade han
med innerlighet, och såg ömt på henne, der hon stod
i vårens milda solsken, glödande af den sällhet och
kärlek, de höga förhoppningar och allvarliga föresat-
ser, som göra lifvet skönt och heligt; och han tänkte,
i det han betraktade henne, att nu hade det sista
bladet slagit ut, det gyllene hjertat låg öppet för
solen, och hans Ros blommade. :
Fr
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
