Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillfälliga, enformiga försvinner när de stora,
starka känslorna bringa en människas blod i
svallning. Då är uttrycket i hennes ansikte
aldrig konvenlionelt och hennes väsen aldrig
cirkladt. Icke heller hennes tal.
Så sirligt, som de trippa, buga sig och
kyssa på hand, välja de icke alltid sina ord.
De tala lifligt, med mycken känsla, men sällan
högröstadt, ty sådant är tecken till bristande
distinction. Deras minspel skiftar ständigt,
uttrycker tydligt och omedelbart glädje eller
sorg, beundran, behag, instämmande, ogillande.
En samtida författare, som själf på ort och
ställe studerat det förnäma umgängeslifvet i
Paris, uttrycker sig sålunda om ett sällskap
af god ton:
»Man motsäger icke, så ouppfostrad är
man icke, utan man förmodar, man frågar,
man betänker.–-Endast damerna höja
någon gång sina röster och fälla afgörande
omdömen, men om de därmed någon gång
brista i urbanitet, finner man sig gärna däri,
då afgörandet kommer från en skön mun och
omedelbart följes af ett vackert småleende.»
Författaren, som skrifver så, heter
Helfrich Peter Siurz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
