Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STURZ
vrider sina händer i förtviflan.
Vanärad, ruinerad! Detta är alltså tacken
för det jag låtit binda mig af tomma löften
och fagra ord! De uslingarna ha hållit
mig på sträckbänk i dagar och nu vräka
de mig plötsligt bort. Jag har på en
ni-dings bud setat stilla i ångest och
själf-förakt; till tack beröfvar man mig nu
min tjänst och kastar åt mig en pension,
som jag hvarken kan lefva eller dö på.
SARA
stryker med handen öfver hans panna.
Så, så! Försök att vara lugn, älskade,
att icke olyckan blir större. Du tål icke
vid att hängifva dig så obehärskadt åt
sinnesrörelsen.
STURZ.
Större än den är kan olyckan aldrig bli.
Jag önskar att jag vore död. Förstår du
icke, att detta skiljer oss?
SARA.
Nej.
STURZ.
Vårt bröllop måste ju uppskjutas på
obestämd tid — ty på lumpna fem hundra
riksdaler kunna vi icke lefva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
