Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. kap. Laurences gosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag ser ingen annan råd än att du får skicka efter
en vågn eller stanna här öfver natten," sade Hanna,
under det hon varsamt gned systerns fotknöl.
“Jag kan inte få någon vagn, ty det kostar för
mycket; jag kan till och med säga att vi inte kunna
få någon alls, ty nästan alla gästerna kommo hit i
sina egna vagnar; det är dessutom för långt till något
hyrkuskverk och vi ha ingen att skicka.
“Jag skall gå.“
“Hej, för all del. Klockan har slagit tio och det är
ett egyptiskt mörker ute. Jag kan inte heller stanna
här, ty huset är fullt; Sally har några småflickor
q var öfver natten. Jag skall vänta tills Elsa kommer
och då blir det väl någon råd.“
“Jag skall bedja Laurie, han går nog,“ sade
Hanna, hvars sinne lättades vid denna tanke.
“Nej, tack, gör inte det. Skaffa mig mina
ytterplagg och stoppa mina kängor bland dina saker. Jag
kan inte dansa mer, men så snart man ätit, passa
på när Elsa kommer och säg då åt mig.“
“De gå in i matsalen nu. Jag skall stanna här
hos dig, det vill jag hellre."
“Nej, kära du, gå bara och skaffa mig litet kaffe.
Jag är så trött, så jag kan inte röra mig ur fläcken."
Nu lutade sig Margret tillbaka i soffan, dervid
väl döljande sina fotter, och Hanna begaf sig dristigt
på väg till matsalen, dit hon kom lyckligt, efter att
ha passerat genom ett teserveringsrum, och öppnade
dörren till ett annat, der den gamle hr Gardener
höll på att i all sköns obemärkthet taga sig litet till
bästa. Här slog hon i en kopp kaffe, som hon straxt
derefter spilde ut, dervid förderfvande sin klädning,
så att framsidan blef lika illa tilltygad som baksidan.
“Ack, mm Gud, en sadan slninsn jag ar!“
utropade Hanna, i det hon torkade af sin klädning med
Margrets rena handske.
“Kan jag hjelpaer?" hördes nu en vänlig stämma
yttra, och då Hanna vände sig om, såg hon Laurie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
