Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. kap. Bördor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag önskade att det vore jul eller nyår hela
året om. Skulle det inte vara roligt ?“ svarade Hanna
med en väldig gäspning.
“Då skulle vi inte ha hälften så roligt som vi
nu haft. Men jag kan inte neka till att det skulle
vara rätt trefiigt att ibland ha små supéer och
tillställningar och lefva med i verlden, åka hem i vagn,
läsa litet på lediga stunder och inte behöfva släpa
som jag nu gör. Så ha andra menniskor det, och
jag afundas alltid flickor som kunna få lefva på
det sättet. Jag tycker så mycket om att ha fina
kläder, “ sade Margret, som försökte utfinna hvilkendera
af två gamla klädningar var minst sliten.
“Men när vi nu inte kunna få det så, så fundera
vi inte längre derpå utan taga vår börda på ryggen
och vandra åstad lika förnöjda och glada som mamma.
Jag är säker på att jag i faster March har en bastant
börda att knoga med, men jag hoppas, att när jag
lärt mig bära henne utan lcnot, skall hon falla i
backen eller bli så lätt, att jag inte märker att jag
har henne på ryggen.“
Denna tanke slog an på Hannas fantasi och satte
henne i godt lynne, men Margret såg ännu lika
sorgsen ut, ty hennes börda, som utgjordes af fyra
bortskämda barn, föreföll henne nu tyngre än någonsin.
Hon kände ingen håg att göra äfven sig sjelf fin
såsom vanligt genom att sätta ett blått band om
halsen och lägga upp håret så som det klädde
henne bäst.
“Hvad tjenar det till att jag ser fin ut, när ingen
annan ser mig än de Kingska barnen och det qvittar
alla lika om jag är vacker eller inte, mumlade hon
och slängde från sig sykorgen med en knyck på
nacken. Jag skall streta och släpa dag ut och dag
in och får roa mig litet bara för någon enda gång
samt bli gammal, ful och knarrig, derför att jag är
fattig och inte kan få njuta af lifvet såsom andra
flickor. Det är riktigt skamligt.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
