Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. kap. Bördor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga att värma fingrarna på under de kalla morgnarne.
Hur brådtom Elsa än hade och vid hur dåligt lynne
hon än var, glömde hon aldrig att baka sådana,
ty vägen var lång och blåsig och de stackars flickorna
fingo ingenting annat på förmiddagen och kommo sällan
hem före klockan 3.
“Pyssla om dina kattor, Betty, och gör dig af
med hufvudvärken. Adjö, mamma lilla; vi ha lefvat
som en hop vildkattor på morgonen, men vi skola
komma hem som riktiga englar. Kom nu, Margret, “
sade Hanna och gjorde sig i ordning att gå, dervid
hon kände med sig sjelf att pilgrimerna icke börjat
sin vandring så som de bort.
Innan de gingo om hörnet, brukade de alltid
vända sig om, ty deras mor hade för vana att luta
sig ut genom fönstret samt nicka, småle och vinka
åt dem med handen. Det tycktes dem omöjligt att
kunna härda ut en dag utan att ha mottagit denna
moderns helsning, ty vid hurudant lynne de än voro,
inverkade denna sista skymt af hennes ansigte på
dem liksom solskenet på blommorna.
“Om mamma knytte näfven åt oss i stället för
att ge oss slängkjrssar, så vore det rätt åt oss, ty
otacksammare slynor än vi har man väl aldrig sett,“
utbrast Hanna, hvilken med glädje bar det straff som
det slaskiga väglaget och den bitande blåsten tycktes
pålägga dem.
“Begagna då inte så rysliga uttryck, “ svarade
Margret ur djupet af den slöja hvari hon insvept sig
likt en vid lifvet trött nunna.
“Jag tycker om mustiga uttryck som säga
någonting, “ sade Hanna, fattande tag i sin hatt, som
var på väg att blåsa af henne.
“Ge dig sjelf hvilka namn du behagar; men jag
är hvarken någon vildkatt eller slyna och tycker
derför inte om att bli kallad så.
“Det är synd om dig, stackars lilla kinkblåsa,
att du inte kan få lefva i öfverflöd jemt! Vänta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
