Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. kap. Grannsämja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gräsmattor, stora trädgårdar och tysta gator. En låg
häck skilde de två egendomarne. På ena sidan
derom stod ett gammalt mörkt hus, som såg något
tarfligt och illa medfaret ut, boröfvadt de vinrankor
som om sommaren betäckte dess väggar q.ch de
blommor som då omgåfvo detsamma. På andra sidan
befann sig ett ståtligt stenhus, hvars yttre tilllcännagaf
att inom dess murar var ingen brist på komfort och
öfverfiöd, hvilket äfven syntes af det stora
vagnshu-set, de väl underhållna ekonomibyggningarne och
orangeriet, liksom af hvad man mellan de rika
gardinerna kunde skymta af en mängd många vackra
saker. Likväl tycktes man föra ett ödsligt och tyst
lif der, ty inga barn lekte på gräsplanen, intet
modersan-sigte log i fönstren och få voro de som gingo ut och
in der, med undantag af den gamle herrn och hans
sonson.
För Hannas lifliga fantasi framstod det ståtliga
huset såsom ett slags förtrolladt palats, fullt af alla
upptänkliga herrligheter, hvilka ingen brydde sig om.
Hon hade länge önskat att få se denna dolda prakt och
komma tillsammans med “Laurences gosse“, hvilken
hon tyckte såg ut som om han velat blifva bekant
med henne, om han bara vetat hur han skulle göra
början. Sedan dc sammanträffat på dansbjudningen,
hade hennes längtan att återse honom blifvit ännu
större än förut, hvarför hon funderat på än den ena
än den andra utvägen att blifva god vän med honom;
men han hade icke synts till på sista tiden, och
Hanna började tro att han rest bort, då hon helt
oförmodadt en dag i ett af öfre våningens fönster
upptäckte ett ansigte, som forskande betraktade deras
trädgård, der Betty och Amy kastade snöboll på
hvarandra.
“(Lossen längtar efter sällskap och att få roa sig,“
sade hon för sig sjelf. “Hans farfar vet inte hvad
som fattas den stackarn och håller honom instängd
alldeles ensam. Han skulle ha några muntra gossar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
