Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. kap. Betty finner palatset Prydelig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällskap och den trefnad gossen kände i deras
anspråkslösa hem. Detta gjorde att de snart läto stoltheten
fara och besvarade vänlighet med vänlighet utan att
räkna öfver hvem som dervidlag var den frikostigaste.
Der var ej brist på glädje och trefnad, ty den
nya vänskapen växte såsom gräset om våren. Alla
tyckte om Laurie, hvilken i enrum anförtrodde sin
informator att systrarne March voro riktigt präktiga
flickor. Med denna hjertan vinnande ifver som
karakteriserar ungdomen slöto systrarne en ring omkring
den ensamme gossen, som oemotståndligt fängslades af
de okonstlade flickornas oskyldiga sällskap. Då
Laurie aldrig erfarit hvad det vill säga att ha en
moder eller syster, var han i hög grad mottaglig för
det inflytande flickorna March utöfvade på honom,
och deras arbetsamhet och ifver uppfylde honom med
blygsel öfver det sysslolösa lefnadssätt han förde.
Nu hade han blifvit trött vid sina böcker och fann
umgänget med menniskor så intressant, att herr
Brooke såg sig tvungen att delgifva herr Laurence
sitt missnöje med lärjungen som beständigt skolkade
och sprang öfver till Marchska familjen.
“Betyder ingenting, låt honom få ledigt ibland;
han lår väl taga skadan igen sedan, “ sade den gamle
herrn. “Den beskedliga frun i huset på andra sidan
häcken säger att han läser för mycket och behöfver
vara tillsammans med jemnåriga, roa sig och vara i
rörelse. Jag misstänker att hon har rätt och att
jag har klemat bort gossen såsom vore jag hans
farmor. Låt honom göra, som han vill så länge det
roar honom: han kan inte komma in på några dåliga
väger i det lilla nunneklostret derborta, och fru March
gör mer för honom än hvad vi kunna.“
Det var en lycklig tid som nn följde med sina
lekar och tablåer, slädpartier och skridskoåkningar,
sina trefliga qvällar i den gamla salongen samt ibland
påhelsningar i det stora huset, Margret kunde gå
till orangeriet när hon ville och fröjda sig åt dess
blommor; Hanna kastade sig begärligt öfver det nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
