Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. kap. Hanna möter Apollyon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vara opassande att släpa Amy med, då han
bjudit bara oss. Jag tycker att Amy inte skulle vilja
tvinga sig med, då hon inte är bjuden/1 sade Hanna
i barsk ton, ty hon kunde icke förmå sig att falla
undan för sin lättretliga syster, när hon sjelf ville
roa sig.
Hannas ton och sätt uppretade Amy, hvilken
började taga på sig sina kängor, i det hon i sin
bestämdaste ton sade:
“Alen nu skall jag följa med; Margret säger att
jag får det, och om jag betalar min biljett, så angår
det inte Laurie.“
“Du kan inte få sitta tillsammans med oss, ty
våra platser äro endast för oss, och derför måste du
sitta för dig sjelf. Följden blir då att Laurie afstår
sin plats åt dig, och det kommer att förstöra hela
vårt nöje. Eller också skaffar han dig en plats, men
det är opassande, när du inte är bjuden. Du får
inte gå ur fläcken utan stannar vackert hemma/1
bannades Hanna i ännu barskare ton än förut och
stack sig i brådskan i ett finger.
Sittande på golfvet med den ena kängan
påtagen, började Amy gråta och Margret tala förnuft
med henne, då Lauries röst hördes nedifrån, hvarvid
de två systrarne skyndade ut, lemnande Amy ensam
med sina tårar, ty ibland glömde hon sig och betedde
sig såsom ett bortskämdt barn. I detsamma systrarne
och Laurie gingo ut, ropade Amy öfver
trappledstån-gen i hotande ton:
“Det skall du få ångra, Hanna March!“
“Slidder-sladder!“ svarade Hanna och slog igen
porten.
De hade en förtjusande afton, ty “De sju slotten
vid Diamantsjön11 var en så grann och underbar pjes
man kunde önska. Men trots de lustiga röda
tom-tarne, de strålande elfvorna, de granna prinsarne och
prinsessorna, hade det fallit en droppe af bitterhet i
Hannas glädjebägare: fe-drottningens guldgula lockar
påminde henne om Amy, och mellan akterna kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
