Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. kap. Hanna möter Apollyon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svar, och från den stunden var det såsom om Amy
ej funnits till for henne.
Ingen talade om den skedda olyckan — . ej
ens fru March ty alla visste af erfarenhet at’t
det tjenade till ingenting att spilla några ord på
Hanna då hon var vid sådant lynne som nu, och det
bästa man kunde göra var att afvakta något
gyn-samt tillfälle, då Hannas godhjertade natur
återvak-nade och läkte det henne tillfogade såret. Denna
afton var långtifrån angenäm, ty ehuru man satt och
sydde såsom vanligt och fru March läste högt ur Fr.
Bremers, Scotts och Edgeworths arbeten, fattades
likväl någonting och hemtrefnaden var störd. Detta
kände man ännu mer, när den vanliga sångtiden var
inne, ty Betty kunde endast spela, Hanna stod stum
såsom en sten och äfven Amy teg, så att Margret
och fru March fingo sjunga ensamma. Men fastän
dessa senare försökte göra det lika gladt som om de
varit lärkor, tycktes de flöjtlika rösterna ej vilja
stämma öfverens så bra som vanligt och alla kände
sig förstämda.
Då fru March med den sedvanliga kyssen tog
godnatt af Hanna, hviskade hon i hennes öra:
“Mitt barn, låt icke solen gå ned öfver eder vrede;
förlåten hvarandra, hjelpen hvarandra och börjen ett
nytt lif i morgon. “
Hanna erfor ett behof af att luta sitt hufvud
mot moderns bröst och der gråta bort all sin sorg
och bitterhet; men tårar vore ju en omanlig svaghet
och hon kände sig så djupt förorättad, att hon ej
ännu kunde skänka Amy sin fullständiga förlåtelse.
Derför sträfvade hon mot, skakade på hufvudet och
sade i bitter ton, emedan Amy lysnade:
“Det var afskyvärdt gjordt, och hon förtjenar inte
att förlåtas. “
Efter dessa ord gick hon till hvila, men i
flickornas kammare hördes intet gladt och förtroligt
samspråk den qvällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
