Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. kap. Hanna möter Apollyon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans små döttrar goda och obesmittade af synd och
flärd. “
“Men ändå uppmanade du honom att resa,
mamma, och gret inte när han for, och inte heller
beklagar du dig och tycks inte behöfva någon tröst, “ sade
Hanna undrande.
“Jag gaf hvad jag egde bäst åt det kära
fäderneslandet och återhöll mina tårar tills han var borta.
Hvarför^ skulle jag beklaga mig, när vi båda endast
gjort vår pligt och säkert bli ännu lyckligare, när
han kommer hem ? Om jag inte synes behöfva någon
tröst, sa är det derför att jag har en bättre vän än
pappa som tröstar och uppehåller mig. Mitt barn,
snart börja lifvets vedermödor och frestelser möta
dig, och de skola blifva många, men du skall besegra
dem alla, om du lär dig känna vår himmelske
Haders ömhet och makt, såsom du nu känner din
jordiske faders. Ju mer du älskar och förtröstar uppå
Honom, desto närmare skall du känna dig vara
Honom och desto mindre skall du blifva beroende af
mensklig visdom och makt. Hans kärlek förtröttas
och vexlar aldrig, tages aldrig från dig, utan kan
blifva källan till ett långt lifs frid, lycka och sällhet.
Tro derpå al hjertat och gå till Gfud ined dina små
bekymmer och förhoppningar, synder och sorger lika
förtroendefullt som du nu sluter dig till din mor.“
Hannas enda svar var att hon tryckte sig hårdt
till sin moder, och under den tystnad som nu följde
uppsteg, utan ord, den uppriktigaste bön som
någonsin kommit öfver hennes läppar, ty i denna sorgliga
men likväl lycksaliga stund hade hon erfarit icke
blott samvetsqvalens och förtviflans bitterhet utan
äfven den ljufva känslan af att förneka och ransaka
sig sjelf, och stödd af sin moders hand hade hon
kommit närmare den Vän som omfattar hvarje barn
med en kärlek starkare än någon faders, ömmare än
någon moders.
Amy gjorde nu en rörelse och suckade i
sömnen, och liksom itrig att genast börja försona sitt fel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
