Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. kap. Margret kommer till fåfängans marknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oskyldiga vänskap för Laurie hade blifvit grumlad
genom det enfaldiga samtal hvartill hon råkat blifva
åhörare; hennes tillit till modern hade blifvit något
rubbad genom hvad som om hennes egennyttiga
planer yttrats af fru Moffat, hvilken dömde alla andra
menniskor efter sig sjelf. Detta hade till följd att
Margret beslöt vara nöjd med den gamla klädningen
såsom passande en fattig mans dotter, ett beslut som
äfven framkallats genom den öfvertiödiga medömkan
som visats henne af de andra flickorna, hvilka ansågo
en något begagnad klädning såsom en af de största
olyckor under solen.
Den stackars Margret hade en orolig natt och
steg upp med matta ögon, olycklig, halft förbittrad
på sina väninnor och halft missnöjd med sig sjelf,
derför att hon icke sagt rent ut hur saken förhöll
sig och sålunda stält allt till rätta. Alla sofvo länge
på morgonen, och det var redan middag innan flickorna
kommo sig för att göra någonting. I väninnornas
sätt låg någonting som genast föll Margret i ögonen:
de visade henne mycket större uppmärksamhet än
förut, tyckte hon, intresserade sig på det lifligaste
för hvad hon sade och betraktade henne med blickar
som sqvallrade om hur nyfikna de voro. Allt detta
öfverraskade och smickrade henne, ehuru hon ej
kunde fatta orsaken till deras förändring förrän Bella,
som satt och skref, såg upp från papperet och i en
sentimental ton sade:
“Tusensköna, min söta vän, jag har skickat ett
bjudningskort till er vän, hr Laurence, till om torsdag.
Vi längta så mycket att få göra hans bekantskap, och
dessutom är det ju bara en skyldig uppmärksamhet
mot er.“
Margret rodnade, men en elak nyck att plåga
sina väninnor litet dref henne att i kallsinnig ton svara:
“51 är alltför god, men jag är rädd att han inte
kommer. “
“Hvarför inte, chérie?“ frågade Bella.
“Derför att han är för gammal. “
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
