Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. kap. Experimenter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde för att gifva middagssällskapet en glädtig
stämning. Hvad Hanna ansåg sig vara riktigt säker
på var smultronen, ty hon hade sockrat dem väl och
vispat tjock grädda dertill. Hennes brännande
kindben afkyldes litet och hon tog ett djupt andedrag,
då de vackra glasassietterna gingo rundt bordet och
alla kastade förtjusta blickar på den i en gräddsjö
simmande lilla rosenfärgade ön. Mamsell Crocker smakade
först, men gjorde dervid en grimas och drack genast
litet vatten. Hanna kastade nu en blick på Laurie.
men han åt oförskräckt, ehuru ett litet veck syntes
omkring hans mun och han höll sina ögon fästade
på assietten. Amy, som var förtjust i läckerheter,
förde en full sked till munnen, men for i detsamma
till, gömde sitt ansigte i serveten och lemnade snart
bordet.
“Min G-ud, hvad är det?“ utropade Hanna
darrande.
“Salt i stället för socker och gräddan sur,“
svarade Margret med en tragisk gest.
Hanna lät höra ett qväfdt anskri och föll tillbaka
på stolen, nu erinrande sig att hon, då hon skulle
till sist sockra öfver smultronen, tagit ur en af do på
köksbordet stående lådorna och glömt att slå mjölken
i kylaren. Hon blef blodröd i ansigtet och var nära
att brista ut i gråt, då hennes ögon i detsamma mötte
Lauries, livilka försökte se glada ut, tack vare hans
hjeltemodiga bemödanden; den komiska sidan af saken
siog henne nu plötsligt, och hon skrattade så, att
tårarne runno utför hennes kinder. Så gjorde äfven
de andra, till och med mamsell Crocker, och den
olycksaliga middagen slutade gladt med smör och
bröd, oliver och skämt.
“Jag har inte själsstyrka nog att skämta längre
nu då vi måste bli så allvarliga som det höfs vid en
begrafning,“ sade Hanna, då de stego upp från bordet,
hvarefter mamsell Crocker gjorde sig ^i ordning att
gå, ty hon brann af otålighet att la berätta sin
färskaste, historia vid en annan väns middagsbord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
