Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. kap. Camp Laurence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tum på orätta sidan. Ingen befann sig särdeles
nära honom, och springande upp för att undersöka,
gaf han klotet oförmärkt en spark med foten, så att
det kom just en tum på rätta sidan.
“Jag är genom! Nu, mamsell Hanna, skall jag
komma in först,“ utbrast den unge herrn, i det han
svängde sin klubba till ett nytt slag.
“Ni sparkade till klotet, jag såg det nog. Det
är min tur nu,“ sade Hanna hvasst.
“På min ära jag rörde det; det rullade en smula
kanske, men det är tillåtet; var derfor så god och
och låt mig slå. “
“Vi bruka inte fuska i Amerika, men ni kan ta
göra det, om ni vill,“ sade Hanna ond.
“Yankees äro, som man vet, de största bedragare
i hela verlden. Så der ja, adjö nied den,“ svarade
Fredrik och crockade hennes klot, så att det rullade
långt bort.
Hanna öppnade sina läppar för att gitva honom
ett dräpande svar men hejdade sig i tid, rodnade ända
upp till hårfästet, och sysslade några ögonblick med att
med all sin kraft bulta ned en kullfallen port, medan
Fredrik träffade staken och jublande förklarade sig
vara ute. Derefter gick Hanna att leta reda pa sitt klot,
som hon slutligen fann bland buskarne, och när hon
kom tillbaka, var hon kall och lugn samt afvaktade
tålmodigt att hennes tur skulle komma. Detbehöfdes
åtskilliga slag för att återvinna den plats hon förlorat
och när hon kommit dit, hade motpartiet nästar
vunnit, ty Kates klot var det sista utom ett, och la^
nära staken.
“Vid S:t Georg, vi äro i rappet ute allihop
Adjö, Kate! Mamsell Hanna är skyldig mig et
slag, och så är det slut med er,“ utropade Fredril
häftigt, då alla skyndade till för att se hvem son
skulle vinna.
“Yankees ha den fula vanan att vara ädelmodig!
mot sina fiender, “ sade Hanna med en blick son
kom ynglingen att rodna, “i synnerhet om de sl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
