- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
183

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. kap. Camp Laurence

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Frank, hvilken satt bakom de små flickorna
hörde allt hvad de sade och kastade från sig sin
krycka med en åtbörd af otålighet, då han såg
de lekande gossarne genomgå en hel serie af komiska
gymnastikrörelser. Betty, som letade efter något
pa marken, såg nu upp och sade på sitt skygga men
likväl vänliga sätt:

. “Ni är visst trött. Kan jag vara er till någon
tjenst?“ °

“Tala litet med mig. Det är så tråkigt att sitta
ensam, svarade Frank, som synbarligen var van att
man sysselsatte sig mycket med honom i hemmet.

Om han bedt^ Betty att halla tal på latin, skulle
detta ej ha förefallit mera omöjligt för den blyga
flickan men hon kunde ej springa sin väg och hade
icke Iianna att krypa bakom ryggen på, och den
stackars gossen betraktade henne med så bönfallande
blickar, att hon tappert beslöt att våga försöket.

„ “Hvad vill ni helst tala om ?“ frågade hon och
sag sig oroligt omkring efter do andra systrarne.

“ Jo, om crocket, rodd och jagt, “ svarade Frank,
som ännu ej lärt sig att lämpa sina nöjen efter sina
krafter.

“Min Gud, hvad skall jag göra! Derom vet jag
ingenting,“ tänkte Betty, och i sin förlägenhet
glömmande gossens olycka, sade hon i förhoppning att
förmå honom att tala, “jag har aldrig sett någon
jagt, men jag förmodar att ni varit med om allt det der. “

“En gång gjorde jag det, men jag får aldrig jaga
mer, ty jag föll en gång på en jagt af hästen och
bröt mitt ena ben, så att nu finnes det för mig inga
hästar eller hundar mer,“ sade Frank med en suck,
som kom Betty att afsky sig sjelf för att hon
ofrivilligt sårat honom.

Era rådjur äro mycket vackrare än våra
otäcka bufflar,“ sade hon, tagande prärierna till hjelp
och glad öfver att hon läst en af dessa böcker hvari
Hanna var så förtjust,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free