- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
215

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. kap. Ett telegram

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under några minuter hördes ingenting annat än
ljudet af snyftningar, blandade med halfqväfda tröstande
ord, ömma försäkringar om deltagande och
förhoppningsfulla hviskningar, som dränktes af tårar. Den
stackars Elsa var den som först kom till besinning,
och utan att den goda qvinnan sjelf visste det, var
det hon som föregick de andra med godt exempel,
ty arbetet var hennes universalmedel i all slags
motgång och sorg.

“Herren bevare min älskade husbonde! Jag
skall inte spilla ett ögonblick med att lipa utan genast
göra i ordning era saker," sade hon hjertligt,
aftor-kande tårarne med sitt förkläde och med sin gröfva
hand deltagande kramande fru Marchs, hvarefter hon
skyndade ut för att arbeta för tre.

“Elsa har rätt. Vi ha ingen tid att gråta nu.
Gråten ej barn, och låten mig samla mina tankar, “
sade fru March.

De stackars flickorna försökte lugna sig, och
deras moder satte sig upprätt i stolen, blek men
fullkomligt sansad, och slog för ögonblicket bort sin sorg
för att planera för sina barn och göra sig i ordning
att resa.

“Hvar är Laurie?“ frågade hon genast, efter att
ha samlat sina tankar och bestämt hvad som först
måste ske.

“Här, fru March, låt mig göra någonting för er!“
utbrast gossen, skyndande in ur det närbelägna
rummet, dit han dragit sig undan i känslan af att denna
deras första sorg var för helig att bevitnas af äfven
hans vänliga ögon.

“Telegrafera att jag kommer genast. Hästa tåg
afgår tidigt i morgon bittida. Jag följer med^ det.“

“Ar det ingenting annat? Hästarne stå och
vänta. Jag kan fara hvart som helst — göra allt
möjligt," utropade Laurie och såg ut som om han
varit färdig att flyga till andra ändan af verlden.

“Lemna ett bref till faster March. Hanna, ge
mig penna och papper. “

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free