Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. kap. Ett telegram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortjent dem, och jag tror inte att mamma skall
banna mig derfor, ty jag har bara sålt hvad som var
rnitt eget."
Medan Hanna sade dessa ord, tog’ hon af sig
hatten, dervid ett anskri hordes från allas läppar, ty
hennes rika vackra hår var borta.
“Ditt har! Ditt vackra hår! Ack, Hanna, hur
har du kunnat göra det? Det enda vackra du hade!
Mitt söta barn, det hade du inte behöft göra. Jag
känner inte mer igen min Hanna, men jag älskar
henne ännu högre än förut. “
Dessa och liknande utrop uppgåfvos af familjen,
och Betty fattade ömt om det stubbade hufvudet,
men Hanna antog en likgiltig min, hvaraf likväl ingen
liit sig bedragas, och sade, i det hon med handen
omfattade hvad hon hade qvar af sitt hår och
försökte se ut som om hon tyckt att ingen skada skett:
“Det inverkar i alla fall ingenting på vårt folks
öden, så det är inte värdt du jämrar dig, Betty. Det
kommer att göra min fåfanga godt; jag var på väg
att bli högmodig öfver min peruk. Och dessutom
skall min hjerna må bättre nu se’n jag blifvit af med
den stora kalufven. Jag känner mig så sval och
lätt om hufvudet,’ och frisören påstod att det inte
skall dröja länge förrän jag har kort knollrigt hår.
Då kommer jag att se ut som en pojke. Det klär
mig bra och är inte så besvärligt att kamma. Jag
är nöjd med hvad jag gjort; tag derfor pengame,
mamma, och låt oss nu äta qvällsvard.“
“Berätta allt för mig, Hanna. Jag tycker inte
om hvad du gjort men kan inte tadla dig, då jag
tänker på hur beredvilligt du uppoffrat din fåfänga,
som du kallar det, för hvad du älskar. Men, mitt
barn, det var alldeles onödigt, och jag är rädd för
att du kommer att sakna det förr eller senare,“ sade
fru March.
“Hej, det skall jag inte," svarade Hanna
beslutsamt och glad öfver att hennes tilltag ej möttes af
allmänt ogillande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
