- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
266

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. kap. Amys testamente

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Och nu, sedan jag’ förordnat om min mest redbara
egendom, hoppas jag att alla skola bli nöjda och ej
tadla den döda. Jag gifver hvar och en mm
förlåtelse och förtröstar på att vi alla skola motas en
gån°’, när domsbasunen ljuder. Åmen.

° Detta mitt testimente undertecknar jag med egen
hand, som skedde på den 20:de dagen i November
anni domino 1861. Amy March.

r Estelle Valnor.

Yitnen j rj’eo&or Laurence, “

Det sista namnet var skrifvet med blyertspenna,
hvarför Amy förklarade att Laurie skulle fylla i det
med bläck, hvarpå testamentet borde af honom
förseglas i hennes närvaro.

“Hur har ni kommit pa den tanken ? Ilar
någon sagt er att Betty tänker ge bort sina saker?»
frågade Laurie allvarsamt, då Amy satte fram at
honom ett ljus och ett bläckhorn och bredvid lade

en bit rödt linneband och lack. o L

Amy upplyste honom härom och fragade derefter

ängsligt:

“Hur är det med Betty?" . .

“Det var orätt af mig att fråga er om m visste
det, men efter jag nu gjort det, så^ vill jag saga er

allt En dag kände sig Betty ma sa illa, att hon

anförtrodde Hanna sin fruktan för att hoi^inte skulle
lefva länge och derför ville ge sitt piano at Margret,
sin fågel åt er och den stackars gamla dockan at
Hanna, som säkert skulle älska den för hennes skull,
Hon var ledsen öfver att hon hade sa litet att gifva

och gaf hårlockar åt oss andra och^ sin bästa kärlet

åt farfar. Hon tänkte aldrig på något testamente.1

Laurie undertecknade och förseglade dokumente
medan han talade och såg ej upp lörrän en stor tå:
föll ned på papperet. I Amys ansigte lastes endas

sorg, men hon sade blott:

“Brukar man inte ibland göra ett postskriptum

testamenten?"

“Jo, det kallas cn kodicill.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free