- Project Runeberg -  Unga qvinnor, eller Margret, Hanna, Betty och Amy. En tafla ur lifvet i hemmet /
272

(1871) [MARC] [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. kap. Förtroenden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Hvad vill du, mitt barn?" frågade fru March,
i det hon räckte Hanna sin ena hånd och med en
uppmuntrande min inbjöd dottern att öppna sitt hjerta
för henne.

“Jag ville tala med mannna om någonting.11

“Om Margret?"

“Så fort du gissade det. Ja, det är verkligen
om Margret, och fast det bara är en småsak, så oroar
det mig ändå.“

“Betty sofver; tala derför sakta och låt mig
veta allt. Edvard Moffat har väl inte varit här,
hoppas jag?“ frågade fru March i nästan sträng ton.

“Hej, hade han det, så skulle jag slagit igen
dörren midtför näsan på honom,“ svarade Hanna, i
det hon satte sig på golfvet vid moderns fotter. I
fjol somras glömde Margret qvar ett par vantar hos
Laurences, men hon fick igen bara den ena. Vi
glömde bort det allihop, tills Laurie slutligen talade
om för mig att Brooke hade den andra. Han bar
den i ena västfickan, men en gång tappade han den
och då brydde Laurie honom derför, och se’n tillstod
Brooke att han tyckte om Margret men inte vågade
tala om det, efter hon var så ung och han så fattig.
Det är ju alldeles förfärligt?"

“Tror du att Margret bryr sig om honom?“
frågade fru March med orolig uppsyn.

“Gud hjelpe mig, jag begriper ingenting om
kärlek och slikt skräp!" utbrast Hanna, dervid tonen i
hennes röst uttryckte en komisk blandning af
nyfikenhet oeh förakt. “I romaner, ser man sådant der
på flickor deraf att de spritta till och rodna, bli
krassliga och magra af och bete sig som de vore
tokiga. Men Margret gör inte på det viset, för hon
äter, dricker och sofver som en förståndig menniska;
hon ser mig rakt in i ögonen, när jag talar om den der
karlen, och rodnar bara en smula, då Laurie drifver
gyckel med förälskadt folk. Jag har förbjudit honom
att göra det, men han lyder mig inte så som han
borde."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:09:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/alungaq/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free