Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. kap. Laurie ställer till förargelse och Hanna stiftar fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sällskap, kände hon sig likväl en smula radd for
honom nu, ty lian var så efterhäugsen och ihärdig och
hon fruktade att han skulle locka ur henne hennes
Hon hade också fullkomligt skäl dertill, ty den
illmarige gossen hann ej väl komma underfund med
att hon gick och bar på en hemlighet förrän han
föresatte sig att utleta densamma, hvilket beslut
tillskyndade Hanna svåra dagar. Laurie lismade,
mutade, dref gäck, hotade och harmades, spelade
likgiltig i afsigt att sålunda genom öfverraskning
upptäcka hemligheten, förklarade att han hade reda på
den och derefter att han ej brydde sig om den; och
slutligen kom han genom sin ihärdighet sa langt,_ att
han visste att det gälde Margret och Brooke. Djupt
förnärmad öfver att man ej invigt honom i en sak
som rörde hans lärare, ansträngde han hela sm
hnt-lighet att uttänka en lämplig härnd för den
sidvördnad man visat honom.
Margret tycktes emellertid ha glömt hela saken
och var fullt upptagen med förberedelserna till faderns
hemkomst, men helt plötsligt syntes^ hon ha
undergått en förändring, och en eller tva dagar var hon
aldeles olik sig sjelf. Hon spratt till, när man
tilltalade henne, rodnade, då någon betraktade henne,
var myckel tyst af sig och satt öfver sitt arbete med
blyg och förvirrad uppsyn. På sin mors frågor hui
hon befann sig svarade hon att hon mådde bra, och
Hanna bragte hon till tystnad med en anhållan att
få vara i fred. _
“Hon känner att det ligger kärlek i lutten, tioi
jag, och det går i flygande fläng. Hon har råkat
’ut för hela raden af de vanliga symptomerna: ar
kinkig och snäsig, äter inte, ligger vaken om nätterna
och sitter och suckar i vråarne. Jag kom på henne
en dag, då hon satt och sjöng den der sången om
“den silfverröstade bäcken11, och en gång sade hon
“John“ precist som du brukar göra, mamma, och
blef så röd i ansigtet som en pion. Hvad skola vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
