Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. kap. Laurie ställer till förargelse och Hanna stiftar fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
månad, men det gör ni ju ändå eller hur?“ bad
Laurie och knäppte bönfallande ihop sina händer,
dervid en så allvarlig ånger afspeglades i hans
an-sigte och han talade i så oemotståndligt bevekande
ton, att det var omöjligt att banna honom längre för
hans oskickliga tilltag. Margret förlät honom och
fru Marchs allvarsamma ansigte klarnade trots
hennes bemödanden att hålla sig allvarsam, då hon hörde
honom förklara att han skulle söka utplana, sitt fel
genom alla slags botöfningar och ödmjuka sig sjelt
lik en mask inför den förorättade flickan.
Hanna stod under tiden på något afstånd och
försökte att stålsätta sitt hjerta mot sin vän men kom
dervid ej längre än till att i sitt ansigte framtvinga
ett uttryck af fullkomligt ogillande. Laurie såg på
henne en eller två gånger, men då hon icke visade
minsta tecken till att hennes hjerta veknat, kände
han sig stött och vände henne ryggen tills han
besegrat fru March och Margret, hvarefter han gjorde
en lätt bugning för Hanna och atlägsnade sig utan
att säga ett enda ord.
Då Laurie gått, ångrade Hanna sin oförsonlighet,
och sedan Margret och hennes moder begifvit sig
upp i öfre våningen, kände hon sig ensam och
längtade efter Laurie. Sedan hon en stund kämpat mot
sitt bättre jag, gaf hon efter för sitt hjertas maning
och styrde, beväpnad med en bok, som hon skulle,
lemna igen, kosan till det stora huset.
“Är hr Laurence inne?“ frågade Hanna en
tjenst-flicka, som kom utför trappan.
“Ja, men jag tror inte att han träffas ännu.“
“Hur då, är han sjuk?“
“Åh nej, men det har varit ett uppträde mellan
honom och hr Laurie, som är vid sitt värsta humör
öfver någonting, och den gamle herrn ärjsa uppretad,
att jag inte törs komma honom nära.“
“Hvar är Laurie ?“
“Han har stängt in sig i sitt rum och vill inte
svara, fast jag knackat på flera gånger. Jag vet inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
