Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. kap. Laurie ställer till förargelse och Hanna stiftar fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något om Margret. Ni kan väl inte sitta här i
evighet heller, så det tjenar till ingenting att tjura
längre."
“Jag tänker också inte längre stanna här. Jag
rymmer min väg och reser nå’nstans, och när farfar
saknar mig, skall det inte dröja länge förrän han blir
snäll igen.“
“Hur kan ni tala så? Tänk hvad ni skulle göra
honom ledsen!“
“Inga predikningar! Jag tar till Washington
och helsar på Brooke; der har man roligt och der
skall jag taga skadan igen efter de här förargelserna.“
“Så roligt ni skulle få. Ack, om jag också finge
resa bort!“ utropade Hanna, som vid tanken på det
lifliga skådespelet af militärlifvet i hufvudstaden glömde
sin mentors-roll.
“Följ med! Hvarför inte? Ni reser och
öfver-raskar er far, och jag skall rusta om med gamla
Brooke. Det skulle bli riktigt lifvadt, låt oss göra
det, Hanna! Yi skrifva ett bref, som vi lemna elter
oss och säga deri att. vi må bra, och se’n bege vi
oss genast af. Jag har tillräckligt med pengar, och
det skall göra er godt att få komma ut litet. Inte
ligger det något ondt i att ni helsar på er far!“
Under ett ögonblick såg Hanna ut som hon
ämnade samtycka, ty förslaget slog an på henne just
genom sin äfventyrlighet. Hon var trött vid att
sitta inom fyra väggar och tänka för andra, längtade
efter ombyte och tanken på hennes fader blandade
sig frestande med den på det nyhetens behag som
erbjöds henne i att få se fältlifvet och hospitalen,
njuta af friheten och glädjen. Hennes ögon strålade
med en liflig glans, då hon forskande vände dom
mot fönstret, men när de föllo på det gamla huset
midtemot, skakade hon sorgset men bestämdt på
hufvudet.
“Vore jag en gosse, så skulle vi ge oss i väg
och roa oss med besked, men som jag nu är en
stackars flicka, måste jag tänka på livad som passar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
