Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. kap. Faster March gör slag i saken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Blir det hito tor långt att vänta till dess?’
frågade Amy, som ville att bröllopet skulle stå s
fort som möjligt.
“Det är så många saker jag behöfver lära inna:
jag blir färdig dertill, att det tycks mig vara e
mycket kort tid,“ svarade JVIargret med ett uttrym
af mildt allvar i ansigtet som man aldrig förr sett der
“Ni behöfver inte göra något annat än vänta
jag skall arbeta,“ sade John, görande början med al
taga upp Margrets servet, dervid hans ansigte had
uttryck som kom Hanna att skaka på hufvudet oc
derpå säga till sig sjelf med gladare min, då i cle
samma dörren slogs upp:
“Här ha vi Laurie; nu kan man då åtminston
få höra ,en smula sundt förnuft!“
Men Hanna misstog sig, ty Laurie kom instol
serande, öfverdödande af munterhet och bärande e
kolossal blombukett åt “fru Brooke“ samt synbarlige
intagen af den falska föreställningen att det var geno:
hans åtgörande som hela saken biifvit bragt till e
lyckligt slut.
“Jag visste väl att Brooke skulle få det so
han ville — så är det alltid med honom, för ni
han sätter sig i sinnet på att göra en sak, så skall d
ske, om också himlen skulle ramla, “ sade Laurie, (
han framförde sin lyckönskan och gaf Margret bukette
“Mycket förbunden för orlofssedeln. Jag mc
tager den som ett godt förebud för framtiden o<
bjuder dig på stället till mitt bröllop," svarade Brook
som kände sig välvilligt stämd mot hela menskli
heten och. således äfven mot sin svårhandterlige ii)
junge.
“Jag skall komma, om jag också vore i and
ändan af verlden, ty bara det att få se Hannas a
sigte vid detta tillfälle är värdt en lång resa.
har just inte någon högtidsmin på er nu, Hanna. H
är det fatt ?“ frågade Laurie, i det han följde t
väninna till ett hörn af rummet, medan de andra v
komnade hr Laurence.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
