Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amaltheamännen och strafflagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och umgänge med Gud i den ensamma kvava
cellen skulle enligt kväkarnas lära göra honom
till en god och dygdig människa, sutte han även
till dödar i denna underbart uppfostrande och
förädlande cell utan att hans dygd fått komma
samhället till ringaste nytta. Värkligheten talar
dess värre ett annat allvarligare, begripligare och
mer drastiskt språk än vad kväkarna och deras
avkomma ha fantiserat om beträffande
cellfängelserna som förbättrings- och uppfostringsanstalter.
Man har ännu inte tagit steget fullt ut och frågat
sig huruvida något slags straff alls bör
förekomma. I ett halvt århundrade hade lärde, säger
Nils Herman Quiding för snart ett halvsekel
sedan, sysselsatt sig med frågan om de plågsamma
straffens behörighet utan att på ringaste vis ana
den som borde föregå, nämligen om något slags
straff är behörigt.
Nu är det väl att märka att med straffens
slopande komma varken brotten eller brottsligheten
att bli helt skaffade ur världen. Brott och
brottslighet skola förekomma även utan straffrätt, fast
till en försvinnande bråkdel mot nu med alla de
tusen anledningar därtill som nu finnas, liksom
brott och brottslighet finnas och ha en frodig
jordmån i dessa straffrättens och straffjustisens
förlovade tider. Nu allmänna, skola de allt mer
avta och bli allt sällsyntare. Hela kategorier av
brott skola helt och hållet försvinna.
Av alla brott äro de så kallade religionsbrotten
väl de besynnerligaste, på samma gång de visa
huru hrr jurister kunna konstruera brott, när man
går efter så kallade rättsidéer. En del av
religionsbrotten ansågs i vår äldre rätt innefatta en
kränkning av det högsta väsendet, vars vrede
och hämd kunde avvändas från land och rike
endast därigenom att dessa brott blevo strängt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
