Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Hvarthän en lian kan leda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Minha och hennes trolofvade skyndade nu äfven de ut
på växtspången, hvilken öfver den lilla bäcken svängde hit
och dit som en repgunga, hvarefter de alla fem fördjupade
sig i skogen på andra stranden.
Men knappt hade de följt den ändlösa cipon under tio
minuter i riktning mot floden förr än de stannade, och
denna gång icke utan skäl.
”Ha vi då ändtligen hunnit till slutet af lianen?”
frågade Minha.
”Nej”, svarade Benito, ”men vi måste gå försigtigt! Se!”
Med dessa ord pekade Benito på cipon, i hvilken, dold
bland grenarna af ett högt fikonträd, någon tycktes rycka
häftigt.
”Hvad kan orsaken vara till dessa ryckningar?”
frågade Manoel.
”Kanske något djur, som vi inte få närma oss annat
än med största försigtighet.”
Benito spände nu hanen på sin bössa, och sedan han
gjort ett tecken åt de andra att hålla sig stilla, gick han
tio steg framåt.
Manoel, de båda unga flickorna och negern stodo
orörligt qvar på samma plats.
Plötsligt uppgaf Benito ett anskri, och man såg honom
spingande närma sig ett träd.
Alla skyndade efter.
Der mötte dem en oväntad, föga glädjande syn.
En hängande karl slog med armarna och benen omkring
sig vid ändan af den som ett rep smidiga lianen, på
hvilken en löpknut gjorts, och ryckningarna i lianen kommo
af den hängdes sista dödsryckningar.
Benito hade störtat fram till den olycklige och med
ett snitt af sin jagtknif skurit af cipon.
Den hängde föll till marken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
