Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Från Pevas till gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påstår — derför att de skola likna tigern, hvars djerfhet, styrka
och list de beundra öfver allt annat. Bland de på
stranden samlade marahuaerna sågos äfven några qvinnor, som
rökte cigarrer, hvilkas brinnande ända de höllo mellan
tänderna. Så väl höfdingen, hvilken kallar sig
Amason-skogarnas konung, som alla hans undersåtar gingo nästan
nakna.
Missionstationen Cocha förestods vid den tiden af en
franciskanermunk, hvilken vid jangadans ankomst önskade
aflägga ett besök hos padre Passanha.
Joam Garral mottog den fromme mannen med
förekommande vänlighet och had honom dessutom taga plats
vid familjens bord.
Händelsen gjorde att just samma dag serverades en
middag, som högeligen hedrade den indianska kokerskan.
Den här traditionella, på välluktande örter kokta
buljongen, den af maniokmjöl samt med kött- och tomat-spad
öfverslagna pastejen, hvilken i Brasilien för det mesta får
tjenstgöra som bröd, den i en skarp sås af vinättika och
malagueta simmande hönan med ris till, den med socker
och kanel öfverstödda kakan, allt detta var nog att fresta
en stackars munk, som visst icke var van att lefva kräsliga.
Man bad honom derför stanna qvar till middagen,
hvarvid Yaquita och hennes dotter icke voro de minst enträgna.
Franciskanen måste emellertid samma afton aflägga ett
besök hos en indian, hvilken låg sjuk i Cocha. Han
tackade således den gästfria familjen och for åter i land,
sedan han erhållit några gåfvor, hvilka borde blifva välkomna
vid missionsstationen.
Under de två följande dagarna hade lotsen Aranjo
mycket att göra. Flodbädden vidgade sig allt mera, men öarna
blefvo talrikare, och det af dessa hinder besvärade
strömdraget blef således starkare. Den största försigtighet måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
