Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Allt jemt utför floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
FEMTONDE KAPITLET.
Allt jemt utför floden.
Det var på aftonen den 5 Juli.
Den allt sedan den föregående dagen qvafva
atmosfären förebådade att ett oväder var i antågande.
Stora, rödaktiga fladdermöss ströko med långa vingslag
utefter flodens yta. Bland dem märktes de mörkbruna och
på undersidan hvita perros voladors, för hvilka Minha och
i synnerhet den unga mulattskan erforo en instinktlik afsky.
Det var verkligen dessa förfärliga vampyrer, hvilka suga
blodet ur djuren samt till och med anfalla de menniskor,
som äro nog oförsigtiga att lägga sig och sofva i fria luften.
"De otäcka djuren riktigt skrämma mig!" sade Lina
och gömde ansigtet i sina händer.
"Det är ingenting att undra på", inföll Minha, "ty de
äro mycket fruktansvärda. Är det inte’ sant, Manoel?"
"Jo, det äro de visst", svarade den unge mannen. "Dessa
vampyrer drifvas af en särskild instinkt att åderlåta oss
öfverallt, der blodet sipprar ut lättast, företrädesvis bakom
öronen. Under det de hålla på dermed, röra de
oupphörligt vingarna ocli .framkalla sålunda en behaglig svalka,
hvilken gör den olyckliges sömn djupare. Det berättas att
personer, som i flere timmar medvetslöst underkastats ett
sådant blodflöde, aldrig vaknat mera."
"Om du håller på och berättar dylika historier", sade
Yaquita, "skola hvarken Minha eller Lina kunna sofva i natt."
"Var inte rädd derför", svarade Manoel. "Om så
behöfs, skola vi vaka öfver dem."
"Tyst!" sade Benito.
"Hvad är det?" frågade Manoel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
