- Project Runeberg -  Åtta hundra mil på Amasonfloden / Förra delen /
162

(1881) [MARC] Author: Jules Verne Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Ett anfall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

att sedan nästan med våld göra sig till vår reskamrat? Yi
komma till Tabatinga, och han befinner sig der liksom
väntade han på oss! Är slumpen allt i dessa möten, eller skulle
de vara följden af en på förhand uppgjord plan? Då jag
ser Torrès’ på samma gång skygga och fasta blick, drar
jag mig allt detta till minnes. Jag vet inte... jag
fördjupar mig i gissningar! Ah, hvarför kom jag någonsin på
den tanken att erbjuda honom att göra resan till Manao på
vår jangada!"

"Lugna dig Benito, jag ber dig derom!"

"Manoel", utbrast Benito, hvilken icke tycktes kunna
beherska sig längre, "tror du då, att om det berodde
endast på mig, jag skulle tveka kasta denne man, hvilken
blott inger oss motvilja och afsky, öfver bord! Men om det
här verkligen gäller min far, fruktar jag att jag
motarbetar mitt syftemål, i fall jag ger efter för mina intryck.
Någonting säger mig att det kan vara farligt att gå denne
oberäknelige man in på lifvet innan någon inträffad
tilldragelse ger oss rätt dertill. På jangadan är han emellertid
i vårt våld, och om vi båda två noga vaka öfver min far,
bör det inte bli oss svårt att, hur väl denne äfventyrare
än må spela sina kort, tvinga honom att låta masken falla
och förråda sig. Må vi derför vänta så länge!"

Torrès’ ankomst till jangadans främre del afbröt de
båda unga männens samtal.

Den f. d. skogskaptenen betraktade de två vännerna
med sneda blickar men stälde icke ett ord till dem.

Benito misstog sig icke, då han sade att äfventyraren
ständigt höll sina blickar fästa på Joam Garral, när helst
han visste sig sjelf icke vara observerad.

Han misstog sig icke heller, när han påstod att
Torrès’ ansigte fick ett olycksbådande uttryck, då han
betraktade näns fader.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:10:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amason/1/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free