- Project Runeberg -  Åtta hundra mil på Amasonfloden / Senare delen /
8

(1881) [MARC] Author: Jules Verne Translator: C. A. Swahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. De första ögonblicken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



”Och då min far sade detta till dig, tvekade du inte,
om du skulle tro honom?” utbrast Benito.

”Inte ett ögonblick, broder!” svarade Manoel.

De båda unga männen tryckte hvarandras händer fast
och hjertligt.

Derefter gick Benito till padre Passanha och sade till
honom:

”Padre, ledsaga min mor och min syster in i deras
rum! Lemna dem inte på hela dagen. Ingen här
betviflar min fars oskuld, ingen... ni vet det! I morgon skola
min mor och jag fara i land och uppsöka polismästaren.
Man skall inte vägra oss tillåtelse att slippa in i fängelset.
Nej, det vore allt för grymt! Vi skola återse min far och
med honom öfverlägga om hvad som bör göras för att
fullkomligt ådagalägga hans oskuld.”

Yaquita var nästan tillintetgjord, men efter det
plötsliga slaget reste sig den starka qvinnan snart.

Yaquita Dacosta skulle blifva hvad Yaquita Garral
hade varit. Hon hyste icke det minsta tvifvel om sin
makes oskuld. Den tanken att Joam Dacosta var tadelvärd,
derför att han gift sig med henne under ett namn, som
icke var hans eget, hade icke ens fallit henne in. Hon
tänkte endast på alla de lyckliga dagar, som beredts henne
af denne hederlige, orättvist dömde man.

Ja, den följande dagen skulle hon stå utanför porten
till hans fängelse och icke gå derifrån förr än den öppnats
för henne.

Padre Passanha tog Yaquita och Minha, hvilken icke
kunde tillbakahålla sina tårar, med sig, och alla tre stängde
derpå in sig i huset.

De båda unga männen voro ensamma.

”Nu Manoel”, sade Benito, ”måste jag veta allt hvad
min far sagt dig.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:10:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/amason/2/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free