Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Återblick på det förflutna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
attentåtets begående? Hade icke bekännelser, halfva
bekännelser afgifvits? Joam Dacosta fans ju ännu qvar och kunde
bedyra sin oskuld! Men detta var icke nog, och domaren
Ribeiro ville af sjelfva saken söka utleta hvem den verklige
brottslingen var.
Joam Dacosta måste således vara försigtig, och han
föresatte sig också att vara det. Men under alla pröfningar
var det en ofantlig tröst för honom att hos sin f. d.
advokat, nu blifven högste domare, återfinna den fulla
öfvertygelsen om att han icke var brottslig.
Ja, oaktadt Joam Dacosta fått sin dom, var han ett
offer, en martyr, en hederlig man, hvilken samhället vore
skyldigt en lysande upprättelse. Och när domaren erhöll
kännedom om egarens af Iquitos-fazendan föregående lif,
sedan domen fallit öfver honom, om hans familjs
närvarande ställning, hela detta lif af hängifvenhet och arbete,
som oaflåtligt egnats åt att betrygga hans anhörigas lycka,
blef han visserligen icke mera öfvertygad men mera rörd,
och han aflade inom sig en dyr ed att han skulle göra allt
för att återupprätta den dömde från Tijuco.
I sex hela månader brefvexlade de båda männen med
hvarandra.
Då omständigheterna slutligen trängde på, skref Joam
Dacosta en dag till domaren Ribeiro:
”Inom två månader skall jag vara hos er och ställa
mig till den högste domarens i provinsen förfogande.”
”Kom!” svarade Ribeiro.
Jangadan var då färdig att fara utför floden.
Joam Dacosta inskeppade sig på den med alla de sina
— qvinnor, barn och tjenare. Till stor förvåning för hans
hustru och son inträffade det sällan under resan att han
begaf sig i land. För det mesta stängde han in sig i sitt
rum, der han skref, icke affärsbref utan, ehuru han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
