Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Moraliska bevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett slags brits i ett annat och några grofva bohagsting —
se der allt sammans!
Från detta rum fördes Joam Dacosta kl. 11 på
förmiddagen in i klostrets gamla gemensamma sal, der fångarna
brukade förhöras.
I sin höga stol satt domaren Jarriquez der framför
dombordet med ryggen vänd åt fönstret, så att hans
ansigte befann sig i skuggan, medan deremot den
anklagades träffades af det fulla dagsljuset.
Hans skrifvare hade tagit plats vid bordets ena ända
med pennan bakom örat och med den likgiltighet, som
karakteriserar rättvisans underordnade tjenstemän.
Joam Dacosta infördes i salen af några soldater, hvilka
derefter aflägsnade sig på ett tecken af domaren.
Jarriquez fäste en lång blick på den anklagade.
Denne hade gjort en bugning, iakttog en hvarken oblyg
eller ödmjuk hållning och afvaktade med värdighet de
frågor, på hvilka han borde svara.
”Ert namn?” sade Jarriquez.
”Joam Dacosta.”
”Er ålder?”
”Femtiotvå år.”
”Ni bor?”
”I byn Iquitos, Peru.”
”Under hvilket namn?”
”Under namnet Garral, som är min mors.”
”Och hvarför antog ni detta namn?”
”Derför att jag i tjugutre år velat undandraga mig
den brasilianska rättvisans förföljelser.”
Svaren voro så noggranna, tycktes så tydligt angifva
att Joam Dacosta beslutit yppa allt, som rörde hans
förflutna och närvarande lif, att Jarriquez, hvilken var föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
