Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Moraliska bevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Ändtligen äro vi då inne på förnekelsernas och
lögnernas väg!”
”Det verkliga skälet”, svarade Joam Dacosta med fast
stämma, ”var det af mig fattade beslutet att öfverlemna
mig åt rättvisan i mitt land.”
”Öfverlemna er!” utbrast domaren och reste sig ett
stycke från stolen. ”Öfverlemna er — af fri vilja?”
”Ja.”
”Och hvarför?”
”Derför att jag fått nog af denna tjugutvååriga,
lögnaktiga tillvaro, af detta tvång att lefva under ett falskt
namn, af omöjligheten att kunna åt min hustru och mina
barn återställa det, som tillhör dem, och slutligen derför
att ...”
”Derför att ...?”
”Jag är oskyldig.”
”Det var just det jag väntade mig!” sade nu domaren
för sig sjelf.
Under det hans fingrar med något mera eftertryck än
förut trummade en marsch på bordet, gjorde han åt Joam
Dacosta med hufvudet ett tecken, som sade:
”Nå ja, gå på med er historia! Jag känner den förut,
men jag vill inte hindra er att berätta den på ert eget
sätt!”
Joam Dacosta, hvilken denna domarens föga
uppmuntrande sinnesstämning icke undgick, låtsades emellertid icke
märka den.
Han berättade alltså sitt lifs historia fullständigt, han
yttrade sig sansadt och utan att svikas af den lugna
hållning han ålagt sig, utan att förbigå någon af de
omständigheter, som föregått eller efterföljt den öfver honom fälda
domen.
Lika litet sökte han framhålla det hedrande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
