Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Materiella bevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Ni är dömd för att ha anstiftat och deltagit i
mordet på soldaterna vid diamantstölden i Tijuco;
dödsstraffet har uttalats öfver er, och det är endast genom rymning
ni kunnat undgå ert öde. Men antingen ni kommit för att
efter tjugutre års förlopp öfverlemna er i rättvisans händer
eller ej, har ni inte desto mindre blifvit gripen å nyo.
Ännu en sista gång frågar jag er — erkänner ni er vara
Joam Dacosta, dömd för stölden i diamantdistriktet?”
”Jag är Joam Dacosta.”
”Är ni beredd att underteckna denna förklaring?”
”Det är jag.”
Och med stadig hand skref Joam Dacosta sitt namn
under det protokoll och den rapport, som Jarriquez låtit
sin skrifvare uppsätta.
”Den till justitieministeriet adresserade rapporten”,
fortfor domaren, ”skall afsändas till Rio de Janeiro. Flere
dagar förgå innan vi erhålla befallning att låta verkställa
den öfver er fälda domen. Om således, som ni säger, denne
Torrès innehar beviset på er oskuld, så laga sjelf, genom
er familj och på allt sätt det är möjligt, att han
förebringar detta i rättan tid! Sedan ordern kommit, fins det
intet uppskof längre och rättvisan måste ha sin gång.”
Joam Dacosta bugade sig.
”Är det mig tillåtet att träffa min hustru, mina barn?”
frågade han.
”Ja, redan i dag, om ni vill”, svarade Jarriquez. ”Ni
sitter inte längre i cell och de skola införas till er genast
de anmäla sig.”
Derefter ringde domaren.
De båda soldaterna inträdde vid detta tecken i salen
och förde ut Joam Dacosta.
Då Jarriquez såg honom aflägsna sig, skakade han på
hufvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
