Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det sista slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alltså var i en strid med en motståndare, som knappt
hunnit tjugu år och hvilken icke kunde besitta hans styrka
eller öfning, fördelen på hans sida.
Också gjorde Manoel ett sista försök att få slåss i
Benitos ställe.
”Nej, Manoel”, svarade den unge mannen kallt, ”det
tillkommer mig ensam att hämnas min far, och då allt
här bör tillgå i öfverensstämmelse med gällande regler,
skall du bli min sekundant!”
”Benito!”
”Hvad beträffar er, Fragoso, skall ni väl inte afslå min
begäran att ni blir denne mans sekundant?”
”Må göra”, svarade Fragoso, ”ehuru det syns mig föga
hedrande! ... Vore jag i ert ställe”, tillade han, ”skulle jag
helt simpelt dödat honom som ett vilddjur!”
Platsen, der striden skulle ega rum, var en öppen fläck
af ungefär fyrtio fots bredd och låg några och femtio fot
öfver Amason-floden.
Stranden stupade här lodrätt, och der nedanför rann
floden långsamt fram, badande den vid dess bas växande
vassen.
Dess bredd var icke stor, och den af de båda
motståndarna, som veke tillbaka, blefve snart nedträngd i afgrunden.
På af Manoel gifvet tecken närmade sig Torrès och
Benito hvarandra.
Benito hade nu fullkomligt återfått herraväldet öfver
sig sjelf.
Som han här försvarade en helig sak, var han ännu
kallblodigare än Torrès, hvars samvete, så okänsligt, så
förhärdadt det än var, i detta ögonblick borde grumla hans blick.
Då de båda männen kommit hvarandra tillräckligt nära,
riktades den första stöten af Benito.
Torrès parerade den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
