Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Det sista slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Torrès, hvars parerstöt icke hade träffat hans
motståndare, kände sig förlorad.
Han måste rygga ännu längre tillbaka.
Nu ville han ropa ... ropa att Joam Dacostas lif var
sammanlänkadt med hans!
Han fick icke tid dertill.
En andra stöt af Benitos manchetta trängde denna
gång ända in i Torrès’ hjerta. Han raglade baklänges, och
då fotfästet plötsligt svek honom, störtade han ned i
afgrunden.
En sista gång hakade han sig med händerna
konvulsiviskt fast i några i en remna i klippväggen växande
örter, men de kunde icke hålla honom uppe.
Han försvann i flodens vatten.
Benito hade stödt sig mot Manoels axel, och Fragoso
tryckte hans händer.
Han ville ej ens gifva sina följeslagare tid att förbinda
hans sår.
”Till jangadan”, sade han, ”till jangadan!”
Gripna af djup rörelse, följde Manoel och Fragoso
honom utan att säga ett ord.
En qvart derefter uppnådde de alla tre den del af
stranden, vid hvilken jangadan låg fastbunden.
Sedan de kommit om bord, skyndade Manoel och
Benito in i rummet, der Yaquita och Minha befunno sig,
hvarefter de meddelade dem hvad som hade tilldragit sig.
”Min son!”
”Min bror!”
Dessa rop höjdes på en gång.
”Till fängelset!” sade nu Benito.
”Ja, kom, kom!” svarade Yaquita.
Åtföljd af Manoel, drog Benito sin moder med sig.
De foro alla tre i land, der de styrde sina steg mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
