Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Den sista natten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Innan han utandades sin sista suck, ville han se sin
dotters framtid betryggad, se sin kompanjon som den ende
egaren af detta etablisement, hvilket uppnått en sådan
blomstring under hans ledning.
Borde Joam Dacosta talat då? ... Kanske ... Han
vågade det dock icke!
Han återsåg dessa flydda dagar vid Yaquitas sida, sina
barns födelse, all denna tillvaros sällhet, som grumlades
endast af minnena från Tijuco och samvetsqvalen öfver att
han icke yppat sin förfärliga hemlighet.
Dessa fängslande bilder framträdde för Joam Dacostas
inre syn med öfverraskande tydlighet och liflighet.
Han återfann sig nu vid det ögonblick, då hans dotter
Minhas giftermål med Manoel skulle afgöras.
Kunde han låta sin dotter ingå denna förening under
ett falskt namn och utan att underrätta den unge mannen
om sitt lifs hemlighet?
Nej!
Också hade han, dertill uppmanad af domaren Ribeiro,
beslutit inställa sig i Manao för att fordra att rättegången
skulle återupptagas och den upprättelse gifvas honom, som
han egde rätt att fordra.
Han hade begifvit sig af med hela sin familj, och nu
uppträdde Torrès på skådeplatsen.
Följde så det af denne usling gjorda vanhederliga
förslaget, den förbittrade fadrens vägran att uppoffra sin
dotter för att rädda sin heder och sitt lif samt slutligen
angifvelsen och arresteringen!
I detta ögonblick upprycktes häftigt fönstret till cellen.
Joam Dacosta reste sig.
Minnena från hans förflutna lif veko som en skugga.
Benito hade hoppat in i rummet och stod nu framför
sin fader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
