Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Separatism - Jakob Jakobsson Kärmäki och Catharina Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XI. Kapellanens i Laihela Israel Matthiae Reinit
underdåniga berättelse till kongi. maj:t, afgifven på
hofråt-tens befallning af den 22 december 1740.[1]
*Anno 1722 om sommaren, då jag ännu var student,
fäll Gabriel Ollilas fader Johan Eskilsson, en man då om
sina 60 år uti en svår och förtviflad anfåktning, att han
ville redan upphänga sig, och uti dessa svåra bedröfvelser
och tviiVelsmål om sina synders förlåtelse, qvaldes han
hela året igenom alldeles tröstlös. 1723 om våren uti
fast-lagstiden, månde hans ena dotter, Susanna vid namn,
under sjelfva Herrans nattvards begående märka hos sig en
så ljuflig sötma af föreningen med sin Frälsare, att hon af
glädje och kärlek ville till jorden digna, hvilken kärleks
känsla hos henne hela veckan kontinuerade, så att hon
omsider föll uti en yrsel och många underliga tal och
åtbörder, de dock alla efter få veckor sig stillade, hvarpå
berörde piga till denna dag fört ett gudeligt leiverne, men
har ock öfvergitvit församlingen och uppehållit sig i tjenst
i Wasa stad.
Utaf dessa tillfållen har dess broder Gabriel Ollila samt
hustrun Maria Fredriksdotter och systren Margeta blifvit
uppväckte; att med större allvare både läsa Guds ord och
söka sin salighet, som ej utan anfåktning aflupit, hvarvid
jag dem, redan åren 1726, 1727 etc. med min ringa tjenst
tillhanda gått, dock utan att förspörja den ringaste gnista
hos dem af separatistiska svagheter. Såvida pigan Anna
Sigfridsdotter Palsi tjent i granskapet af Ollila och blifvit
af Guds nåd uppväckt i sitt samvete utur sin säkerhet, och
då råkat vidpass år 1729 i förstone uti svår bättringskamp
och anfåktning, har hon hållit sig till desse, såsom
tillför-ene uppväckte, och plägat vänskap och umgänge med dem,
och följaktligen fÖ^t dem ock i afsöndringen. Men eljest
är hon ej af särdeles starkt förstånd, utan deremot
kämpas med en hetsig natur, som henne nog stundom förleder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
