Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Separatism - Jakob Jakobsson Kärmäki och Catharina Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej mera beböfva nådemedlen, så är det också orätt. Så
länge j hos eder sjelfva tron och finnen eder vara syndare,
ofullkomliga, som dageligen bära växa till och styrkas i
det goda, och att j kunnen falla uti synden tillbaka och
att j ären efter Frälsarens ord, Lucae 17 v. 10, onyttige
tje-nare etc., så länge j allt detta måsten tillstå hos eder
sjelfva, så länge måsten j erkänna eder såsom för barn i
Chri-sto och derföre åtlyda förmaningen 1 Pet. 2: 2 etc. Om
allt detta ären j uti eder sjelfva också deraf öfVertygade,
att j sjelfva läsen Guds ord och låten andra läsa det för
eder, derest j sjelfva ej kunnen läsa. Alltså lären j ock
finna, att j hafven orätt då j förkasten nådemedlen i den
tanken, att j ej mera behöfven dem.
Hvad för det tredje edra tankar angår, att dessa
nådemedel äro kraftlösa, så sker eder derutinnan just som j
tron, och samma nådemedel med trona emottagen. Ty
trod-den j. att Guds ord vore en lefvande säd, så skulle edert
hjerta det åstunda, efterlängta, emottaga och gömma. Men
när j ej tron, så kan ej hela ordet visa sin kraft, och
således är orsaken hos eder, men ej hos ordet, att j ej
kännen dess verkan. Sammaledes är det med begge
sakramen terna. Bedjen Gud borttaga eder egen otro och gifva
eder nåd att tro ordet, så försvinner all denna villfarelse.
Detta är nu sagdt de gamle i synnerhet. De
sedermera ankomne måge taga del derutaf, så mycket de
kunna lämpa på sig. Men såvida j, sednare tillkomne, alldrig
upptäckt mig edert innersta tillstånd, så tillstår jag det,
att jag ej vet, huru j kommit till denna afsöndringen,
antingen af någon samvets ömhet, eller sjelftaget sjelfsvåld
eller att följa de andras exempel; jag vet det icke. Men
Gud vet det. Alltså vill jag nu i allmänhet ännu vidare
tala med eder allesamman i gemen, som jag tillförene ofta
gjort enskilt, och visa eder denna afsöndringens bedröfliga
beskaffenhet. Neml. först, ätt j uttyden den Hel. Skrift
galet på de ställen, der det talas om afsöndring. Ty der
Skriften talar om afsöndring, förstås antingen om den
af-söndring, som en gudaktig själ gör uti sitt sinne och hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
