Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Separatism - Jakob Jakobsson Kärmäki och Catharina Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skriftenes språk Matth. 15: 14. Syr. 15: 9. och Wish. Boks
1: 4, 5, så är redan på det första språket en med Guds
ords öfverensstämmande förklaring vid förhören separati*
sterne i handlingarne gifven. Anbelangande åter deöfrige
här allegerade språken, så äro de 4agne af de så kallade
apocryphiska böcker, med hvilka man icke får bestyrka
något, som hörer till vår tros rättesnöre; dock bör man
här vid handen gifva, att hvad Syrachs utlåtelse om den
ogudaktige i detta fall angår, så bör berörde språk efter
Syrachs egen mening af grundtexten sålunda öfversättas
och rättas: Lofvet (eller Guds pris) är icke täckt i en
syndares mun, ty det är icke sändt af Gudi; och derutinnan
säger Syrach mycket rätt efter Guds ord i våra kanoniska
böcker, såsom det står uti Psal. Davids 66: 17, 18.
ochfle-re andra ställen. Tjenar alltså detta Syrachs språk
sepa-ratisterne till, ingen hjelpreda härutinnan. Lika så är det
beskaffadt med språket uti Wish. B. 1 Cap. 4 och 5 vers,
som dock ej mera vill säga än det, att visheten bor icke
uti ena arga själ, det är: hon får icke styra en sådan
men-niskas vilja och vandel. Men icke säger samma språk det,
att icke de ogudaktige ock få veta vishetens väg, eller, att
visheten skulle platt dölja sig för dem, när de söka henne,
hvilket dock en opånyttfödd lärare gör, då han ransakar
Skrifteine; ty det vore just emot denna boks författares
verkeliga mening i det efterföljande 6 kap. 13 vers.
Anbelangande sedan himmelrikets nycklars bruk och
predikoembetet i vår tid, så differerar den i anseende till
apostlarnes tider ej vidare än allenast såvida, att
predikoembetet nu för tiden ej behöfver bruka dem af någon
andans omedelbara ingifvelse och kraft, såsom hvilken
understundom tarfvades för apostlarne, att dermed bekräfta
evan-gelii sanning, se Actor. 13: 9—12. Men dock betjenar sig
nu predikoembetet häraf på lika sätt som apostlarna i sin
tid. såvida de förkunna i Christi stad åt alla botfärdige, som
t o, deras synders nådiga förlåtelse 2 Cor. 2: 6, 10. kap.
5: 18—20; men deremot behålla dem obotfärdigom deras
synder, det är, förkunna dem ogunst och vrede, bedröfvel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
