Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Separatism - Jakob Jakobsson Kärmäki och Catharina Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill consist. om hennes korrektion sig närmare yttra, när
det kommer till de corrigible separatister.
§ 9. Af det, som redan här förut § 7 anfördt finnes,
skönjes nogsamt, att gamla pigan Brita Jakobsdotter
blif-vit med sin broder, landbondeu Jakob Kärrmäki, på lika
tid och af samma Erikssönernes anhang till separatismum
förledd, ehuru hon ock utan blygd och räddhåga dristat
skjuta skulden häraf på Gud, som hade Han och ingen
annan bragt henne dertill. Och änskönt hon nu både om
denne sin villfarelse och dess öfriga grofva separatistiska
meningar, såsom om gudstjensten, Guds ord och
sakramen-terna fulleligen öfvertygad blifvit, så har hon dock med
särdeles fräckhet och öfvermod föraktat såväl
presterska-pets som consistorii till henne äfvenväl igenom förr
be-mälte allmänna betänkande gifna och tillämnade ömma
öfvertygelser, såvida hon förklarat sig stå fast i den
tanken, att ingen kan betaga henne dess meningar, och att
man väl kunde låta bli att läsa för henne samma consistorii
betänkande, hellst som hon hos sig fastställt, att ej ändra
sina förra tankar, emedan hon skall äga så stark tro, som
någonsin presterskapet. I följe af hvilken hennes stora
inbillning om sig sjelf hon, hvad dess slutliga föresats med
detta sitt svärmeri angår, sig sålunda yttrat, att hon
föresatt sig vara uti lekamliga mål höga öfverheten
underdånig, men sin själs angelägenheter ville hon sig sjelf
förbehålla, hvarföre presterskapet icke heller borde i
protokollet bruka några mildrande ord, till att af hennes
sinnes svagheter ursäkta hennes söndring ifrån församlingen,
hvarmedelst hon ment ske Guds ära för när, som henne
till en söndring skall hafva bragt och föranlåtit.
Ehuruväl nu presterskapet icke heller fällt om denna
Brita vidare omdöme än att de supponera förnämsta
anledningen och orsaken vara till hennes villfarelser dess
lättsinnighet, sjelfklokhet, andeliga högmod och i
synnerhet hennes andliga blindhet och otro; dock som af
förhörs-protokollerna ej något spår deruppå finnes, att Brita till
andras förargelse lasteliga talt om gudstjensten, Guds ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
