Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så att det inre förderfvet får vara orubbadt, då han leder
henne in i en gudstjenst, hvaruti man nalkas Gud med
mannen och hedrar honom med läpparne, men hjertat är
långt derifrån. Och dermed smickra de hvarandra
inbördes, och då vinner han ändamålet, nemligen, att blifva
hederligen ihågkommen vid sin uppbörd och andra tillfållen.
Derföre beprisar han då deras stora kärlek emot sig
öf-ver allt mått, som vore den kärleken af samma slag, som
aposteln talar om Gal. 4: 13—15, samt den kärlek, som vår
Herre Jesus mente, då han sade: deraf skola alla förstå,
att 1 ären mina lärjungar, om 1 hafven kärlek inbördes.
Joh. 13: 35.
Jag vill med ett exempel visa, huru. otroligen långt en
lärare, som gör profession af skrymteri, kan gå med
förförelse till en skrymtaktig och en falsk gudstjenst. För
några år sedan, när en prestman skulle konfirmera
skrifte-barn, så hände sig, att då han, efter förrättad ceremoni,
skulle skrifta dem, bad han först församlingen gifva akt
på deras bättringsrop och tårar, och sedan, då han
begyn-te läsa upp syndabekännelsen, begynte ock barnen alla
med en mun att ropa med ett läte, som liknade hundars
ylande, och det så starkt, att prestens röst knappt
hördes ibland, ehuru han läste temligen hårdt. Som det nu
skedde en offentlig förargelse i församlingen, ty många
visste redan förut, att barnen voro dertill instruerade, så
blef den prest, som sedermera skulle predika, föranlåten,
att i sin predikan bestraffa ett så grymt skrymteri och
Guds namns försmädelse, hvilket han gjorde med utmärkt
ifver och allvarsamhet Icke desto mindre har förbemälte
prestman allt sedan hvart år hållit barnen vid samma slags
rop eller ylande. Och nästa år derefter predikade han
sjelf på konfirmationsdagen, och hade till ingång: hvad
månde varda af detta barnet? Luc. 1: 66, hvilka ord han
lämpade vidlyftigt på skriftebarnen, i anseende till deras
insikt i christendomen, uppriktiga bekännelse och för hela
församlingen aflagda säkra bättringstecken, rop och tårar.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
